Jag är tjejen som brukade glömma gymnastikkläderna, ha mensvärk flera gånger i månaden, fuska mig igenom friluftsdagarna och obstinat hävda att det var oetiskt och dålig pedagogik att uppmana barn att springa vissa sträckor på tid.. Jag är hon som lagt sina misslyckade idrottinsatser till flera generationers släktingars tidigare misslyckanden. Hon som fått sina träningsinfall, hållit i och trivts någon månad, men sedan återfallit i passivitet med inslag av promenader och lugna cykelturer.
Jag är hon som nu bestämt sig för att inte låta det förflutna diktera framtiden, som väljer att lyckas med de små stegen istället för att raskt misslyckas med de stora och som tänker att detta är vägen framåt för mig.
Jag ska bli löpare, och jag vill klara av att springa ett långdistanslopp 2012. Jag börjar i princip på noll, och målet är att bli en hängiven joggare - för det är jag säker kommer passa mig (både fysiskt och mentalt).
Följ min resa från passivitet och snabba kolhydrater till joggande donna som är fräsch inifrån och ut!
/Hemliga loparen